Sista veckan på sommaren.

Nu börjar det igen. Halva familjen har kört på i en vecka redan, en börjar andra klass idag och jag har en vecka till i min egen verkstad innan det är dags för fem veckors praktik. Äntligen har jag kunnat ta tag i de där baljfåtöljerna som stått så länge. Jag fick dem av en granne som skulle slängt dem annars och sen dess har de stått och marinerat. Stoppningen är jämn och fin, alla garn i resårhuset intakta men sadelgjorden deppig. Under semestern sprang jag på det mest magiska tyg på rea och plötsligt visste jag exakt vad det skulle bli av dem. Men först; lyfta resårhus underifrån! 

Fortsättning följer!

Detektivarbete i verkstan.

I skolan håller vi på med historiska stoppningar. Vi har fått varsin möbel tilldelad oss och tanken är att vi ska slå av den, dokumentera och restaurera stoppningen vid behov. Jag har fått en fransk karmstol från början av 1800-talet. Idag tog jag mig igenom två lager tyg och landade på den här vackra domestiken. Antagligen har man tagit vad man haft och gissningsvis har tyget använts till eller varit tänkt till något annat då det rätt genom medaljongen till höger går en handsydd, exakt mönsterpassad skarv. 

De olika nålarna representerar alla spikar och tellikor jag tagit bort i jakten på originalutförandet. Den sist påförda klädseln, som syns på ryggen, är fruktansvärt slarvigt och illa genomförd, helt utan hänsyn till trädelarna då man slagit i tellikor långt ned på sargen. Tyget har inte räckt till och man har skarvat klumpigt eller på sina ställen inte alls. Kanske kan man tänka sig att den klätts för att endast ses på långt håll och där noggrannhet inte varit av vikt, kanske har den tjänat som rekvisita någonstans bara, kanske på en teater? The plot thickens...

Pyntmöbeln.

Den här fantastiska lilla stolen köpte jag inför ansökan till skolan. Den var så liten och fin i formen, nästan som en barnmöbel. Plus svarvade ben med hjul. Jag älskar svarvade ben med hjul.

En konservator som tittade på den (sökte råd då jag helst ville ha de klädda stolparna i trä) placerade blicken i fjärran och fantiserade loss om att den kanske var så låg eftersom någon suttit på den framför en kamin en gång, och tänt en brasa. Och att den mycket väl kunde varit klädd i tapetserarstil i röd sammet med tofsar och band och snoddar och fransar, och kanske var rummet också överklätt i sammet och draperier och textil överdåd. Han fokuserade blicken igen, ivrig, nästan lycklig. Tänk va! utbrast han. 

När jag köpte tyget råkade jag ha stolen i bakluckan på bilen så jag tog med den in till butiken och den äldre mannen där, omgärdad av ett bibliotek av tygprover och stoppade möbler i effektfulla, stormönstrade tyger,  sken upp när han såg den: "Åh! En pyntmöbel!"

Och det är den verkligen. En liten dekorationspralin.

Den såldes senare till en violinist som skulle sitta på den och öva. Kan knappt tänka på hur fint det är!

Före:

PS och Sjuan.

Vabbar med kräksjukt barn och tar tillfället i akt att öva på Photoshop. Här är en Sjuan-stol jag gjorde för ett par månader sen. Stoppad med kallskum och klädd i det jag hade kvar att Kvadrats Tonus Meadow, ett magiskt tyg att jobba med!

Arne Jacobsen formgav Sjuan 1955. Idag är det den överlägset mest sålda möbeln i Fritz Hansens sortiment och räknas som en designklassiker.

Under arbetets gång: